Uppodlingen påbörjade i Bredsjön, Ljustorp under 1640-talet av finnen ANDERS DANIELSSON (BREDSJÖ-ANTE).

De första Bredsjö-finnarna hette HANS och ANDERS, BREDSJÖ-ANTE kallad och den, om vilken sägenordet har det mesta att förtälja.

Bredsjön, vid vilken de slogo sig ned, ligger i Ljustorps socken och hette liksom nybygget först "Brödsjön", emedan de här fingo den första skörden till sitt bröd. Lite varstans där i socknen och även annorstädes fick man nog snart klart för sig, vilken märkvärdig karl denne ANDERS var.

Duktig var han på flera sätt, och duktigast var han som sagt i trolldomskonsten. Så berättar sägnen, huru BREDSJÖ-ANTE en gång kom att hjälpa till med kokningen till ett storkalas. I Björkom helt nära Ljustorps kyrka stod ett präktigt bröllop. Dit kom också en lappkvinna, Lapp-Magge kallad, för att, ehuru objuden, få sig något till livs. Hon undfägnades också med både mat och dryck. Men hon tyckte likväl, att hon fått för litet, och i vredesmod hotade hon, att det nog skulle dröja, innan det kokade i grytorna deras.

Så gick det också. Alla kittlar och grytor upphörde att koka, huru mycket de än lade på elden. Kockmora var alldeles utom sig. Huru skulle det nu gå med bröllopsmiddagen? Och kyrkan låg så nära, att brudskaran snart kunde komma därifrån! Av en händelse kom då BREDSJÖ-ANTE till gården, och man klagade sin nöd för honom. "Hå-å", sade han, "får jag lite brännvin, så nog ska det bli bra med det".

Han fick genast så mycket han ville ha, vände sig därpå till lappkvinnan och sade: "Hete du Lappe-Magge, så hete jag BREDSJÖ-ANTE, och nu ska vi ta ihop!". Med detsamma försvann lappgumman, men ingen såg, vart hon for. Och genast började det koka i kittlar och grytor, och bröllopsmiddagen blev färdig rätt tid.

Till tack för hjälpen blev ANDERS kvarbjuden som gäst, och var och en prisade honom högt för hans stora skicklighet.

Då BREDSJÖ-ANTE ett gott stycke in i nittioåren kände döden nalkas, kallade han sina söner till sig och undervisade dem i alla sina hemliga konster. Men han förmanade dem strängeligen att aldrig bruka trolldom i oträngda mål eller av hat och illvilja söka skada någon därmed utan endast begagna denna kunskap i största nödfall och till självförsvar, då inga andra medel hjälpa.

De skulle framför allt ej bortlära konsten åt någon, som äldre voro, och ogärna åt andra än sina egna barn. Och så dog gamle BREDSJÖ-ANTE, och vart begraven i Ljustorps kyrkogård. Men det påstods, att hans ande en tid bortåt fortfor att besöka Bredsjön och bistå anhöriga med råd och anvisningar i många stycken. (Ur boken "Medelpad och Ångermanland, del 1" av Maria Rieck-Müller och Olof Högberg)