Sjuttio år fyller i morgon änkefru Amanda Nordin i Sörberge, Timrå.

Fru Nordin är född i en bergsby i Långseruds församling i Värmland, där fadern ägde ett jordbruk. Endast tre år gammal blev hon moderlös och kom jämte sina sex syskon till olika familjer, där de skulle väca upp och lära sigarbeta. Och arbeta fick hon långt över sin förmåga, ty på den tiden lade man inte fingrarna emellan, när det gällde att få de unga att göra rätt för sig.

Emellertid reste fadern till Norrland och fick arbete vid sorteringsbommen i Berge, och bosatt sig där. Vid 16 års ålder reste dottern Amanda efter jämte några av sina syskon, som hjälpte fadern i hans nya hem.

Efter ett år fick hon plats hos kyrkoherden i Hässjö, där hon stannade en tid, för att därefter tillträda en annan. 21 år gammal gifte hon sig med en arbetare på Fagervik, dit de också flyttade. Men den egna torvan hägrade, och med sparsamhet och strängt arbete lyckads de nygifta snart att köpa en bit jord, där de sedemera byggde och till slut kunde ha kor.

- När vi tog emot den här jordbiten växte skogen här vilt, berättar hon. Min man arbetade ju på fabriken och hade sina skift att passa, så det var jag som fick knoga med att bryta upp och odla. På kvällarna hjälptes vi åt att få upp stenar och stubbar, och så småningom kunde vi bygga en liten stuga. Mitt första husdjur var en såädkalv som jag köpte, och den blev i tidens fullbordan mor till en rad präktiga mjölkkor, så mjölk saknade vi ju inte.

Vid sidan om detta röjningsarbete gick jag i dagtjänst på jordbruket i Vivstavarv, för att kunna bidraga med kontanter. Vi började tidigt under slåttern och när det äntligen blev kväll, hade jag mitt andra dagsverke kvar, nämligen att tvätta, laga mat och hålla den växande barnskaran hel och ren, något som inte alltid var leksaker med våra tillgångar, slutar hon.

Sålunda fostrade hon upp sex egna barn samt en dotterson, och sparade ingen möda för att till det yttersta fullgöra sina plikter. Sedan ett tiotal år tillbaka är hon änka, men sköter ensam fastigheten jämte hushållet och är ovanligt vital efter åldern. Hon har gjort sig aktad och ärad i sin bekantskapskrets, och kommer säkert att röna många vackra bevis på tillgivenhet under bemärkelsedagen.